Krisretorik

För att enklast beskriva vad krisretorik är lånar jag professor Lennart Hellspongs ord, komprimerar det hårt och lägger till några egna funderingar.

Krisretorik är kommunikation som fokuserar på att bemästra överhängande hot. Möjligtvis har du aldrig stött på termen, men krisretorik har funnits sedan människosläktet började kommunicera med ljud. Det var ett tag sedan. Hellspong beskriver det som följer. ”Hotet kan vara både objektivt och fysiskt: rävens lurande på haren. Men en kris är en rubbning av en förväntad ordning. Därför är den alltid formad av ett medvetande och alltså en kulturprodukt. Därav krisretoriken. Ty retorik och kultur är direkt förbundna. Retoriken, konsten att tala, bygger på språket som är människoblivandets redskap och kulturens essens.”

Hur du säger saker spelar roll. Det gör även vad, vem och varför samt när. För i en kris gäller det att ta makten över formuleringsprivilegiet. Krisen i sig har en retorisk situation där någon definierar situationen som en kris. Och vi har således en krisdefinitionens retorik. Dessutom krävs det alltid retoriska medel för att hantera en kris vilket ger oss en krishanteringens retorik.

Krisdefinitionens retorik

Krisdefinitionen kan vara en performativ handling, säg när det snöat ofantliga mängder och regeringen beordrar militären att skotta längs med rälsen. Vi kan även konstruera en krissituation genom en persuasiv handling. Som när Uppdrag granskning lyfter problemet med nanopartiklar i tandkräm och solskydd. All opinionsbildning kan sägas falla under denna kategori.

Krisen kan både vara en situation och en händelse. Varje kris har två dimensioner: den kommunikativa och den konfliktinriktade. Den förstnämnda handlar om att föra över något till någon. Givaren blir orsakare eller vållare och mottagaren offret. Men givaren kan även själv vara offret. Många kriser är självförvållade. Dessutom kan vållaren även bli offer lite längre fram i händelseförloppet. Den konfliktinriktade dimensionen handlar om protagonisten (hjälten), hjälparen (assisterar hjälten) och antagonisten (motståndaren). Beroende på vilken berättelse vem vill berätta kan hjälten vara ett offer eller inte, och vi får flera olika besättningar av schemats roller. Alltså flera olika krisdefinitioner. I en konfliktsituation brukar det vara få som är överens om vem i en konflikt som är hjälte, vem som är offer och vem som är motståndare. Eller? Eller hur.

”Vi kan inte tänka oss en kris utan orsak. Vi kan inte heller tänka os en kris utan konflikter. Däremot kan vi tänka oss en kris utan mänskliga konflikter, som naturkatastrofer. Få kriser är utan sociala motsättningar. Men i krisretoriken kan de tonas ned till förmån för en konstruerad gemenskap. Som bekant har krisdefinitioner ofta använts för att främja sammanhållningen av en grupp.” (Hellspong.)

Krishanteringens retorik

Krishanteringen kan kategoriseras i fyra typer:
1) Mobiliseringsretorik: För att skapa krismedvetande, uppmuntra kraftansträngingar för att lösa krisen och skapa en vi-känsla.
2) Legitimeringsretorik: Vid åtstramningar och försämringar krävs motivering av och förankring hos målgruppen.
3) Förhandlingsretorik: Ibland behövs överläggningar. Ibland med hjälparen, ibland med motståndaren.
4) Rådgivningsretorik: Sist men kanske viktigast är den demokratiska krishanteringen som nyttjar diplomati  för att lyckas i sitt uppsåt. Tänkbara spelare är riksdagen, regeringen och pressen, m.fl.

”Olika former kan vara adekvata vid olika tider, säg mobiliseringsretorik i ett inledande skede och förhandlingsretorik i ett senare. Men ofta förekommer de parallellt, fast deras omfång och utseende styrs av krisens förlopp.” (Hellspong.)

På den här bloggen, och på vårt Almedalsseminarium, kommer Jeanette och undertecknad att analysera och belysa kriser som sker i vårt samhälle utifrån ett krisretoriskt perspektiv. Vi tar tacksamt emot era synpunkter, åsikter och tankar.

Skriver Camilla

Leave a Comment